För att summera fiskeåret 2014, behöver man naturligtvis framförallt fokusera på hantlangaren Christopher. Han var en återkommande aktör under många dagsturer och fiskeresor som undertecknad hängav sig under året.
Utan att egentligen själva tävlingmomentet är uttalat när man ger sig ut på en tur, så blir den outtalade tävlingen betydligt väsentligare – och vid flera av dessa resor är det egentligen viktigast vem som lurar mest eller störst vattenlevande djur till en snabbvisit ovanför ytan. Minst fisk eller minst antal firrar resulterar nämligen i att man häcklas på alla tänkbara sätt.
Tragiskt nog måste jag erkänna att lotten oftast föll på Christopher år 2014. Efter en heldags nötande med jerk- och spinnprylar efter gädda för undertecknad mitt i högsommaren, lyckades Christopher med sina borderline UL-grejer lura upp den här 7,3 kgs gäddan. Glädjen var omåttlig. Särskilt för mig.
Sommarfiskandet fortsatte och vi utforskade gemensamt en å som var ny för oss båda. Lyckades själv lura upp en tämligen skapligt harr, vilket visserligen var glädjande – Men Christopher som valde att uteslutande fiska med fluga drog 4 st på samma tid. Glädjande nog var samtliga mindre än mitt utomordentliga sjöodjur. Vårt spatserande vid kanten av denna å avbröts dock plötsligt av en våldsamt åskoväder, vilket ledde oss till ett närliggande vindskydd för att söka skydd. Vi avvaktade det intensiva regnet och snart omvandlades åskknallarna till ett avlägset mullrande, varpå vi kändes oss trygga nog att återuppta jakten på det kalla vattnets permanenta invånare. Väl tillbaka vid stranden befann sig undertecknad kanske 100 meter nedströms Christophers plats, och bakom ett krön som gjorde att han inte fanns i mitt blickfång. Efter en korts stunds kastande hör jag ett ljudligt vrål, som endast kan liknas vid en fullväxt karl som ser Chuthulu eller möjligen Christer Pettersson i vitögat. Jag rusar bort mot Christophers position och möts av följande;
Då Christopher i godan ro stått och dämt ut flugor hade han plötsligt hört något närma sig honom bakifrån. Då han vänder sig om står en liten älgkalv ett par meter ifrån honom – och den verkar något skakad men närmar sig honom trots detta för att söka ro i hans håriga barm. Skräcken kring att en älgko skulle storma ut från skogen och knuffa oss i ån gjorde att vi drev bort den, men det uppleves i princip som att vi hade kunnat lasta den i bilen att döma efter dess beteende.
Säsongen och året fortskred, och nån typ av amatörmässig ismetessatsning var på schemat att prova bedrivas. Vädret var strålande, vissa dagar onekligen polarkallt, men i övrigt njutbart. Processen vid ett presumtivt napp eller fäll är dock diskutabelt när man är två fiskare som delar ansvaret, så att närmste man är oftast den som får dra lotten. Man skulle ju onekligen kunna kalla den här 1,11 kgs riddaren en gemensam fisk, men självklart var det Christopher som vispade upp den.
Så till saken hör att den herre formligen agerat bottentrålare vad det gäller största fiskar 2014 då han deltagit i gemensamma satsningar. Detta har föranlett att han också rekteryterats till vårt oerhört prominenta lag, en stor ära för honom – välkommen!
Leave a Reply